Ljusterapi har funnits så länge växter och djur har funnits på jorden, eftersom vi alla i viss mån drar nytta av naturligt solljus.
UVB-ljuset från solen interagerar inte bara med kolesterol i huden för att bilda vitamin D3 (vilket ger en positiv effekt på hela kroppen), utan den röda delen av det synliga ljusspektrumet (600–1000 nm) interagerar också med ett viktigt metaboliskt enzym i våra cellers mitokondrier, vilket höjer gränsen för vår energipotential.
Modern ljusterapi har funnits sedan slutet av 1800-talet, inte långt efter att elektricitet och hembelysning blev en företeelse, då Niels Ryberg Finsen, född på Färöarna, experimenterade med ljus som behandling mot sjukdomar.
Finsen vann senare Nobelpriset i medicin 1903, ett år före sin död, och var mycket framgångsrik i att behandla både smittkoppor, lupus och andra hudåkommor med koncentrerat ljus.
Tidig ljusterapi innebar huvudsakligen användning av traditionella glödlampor, och tiotusentals studier har gjorts på ljus under 1900-talet. Studierna sträcker sig från effekter på maskar eller fåglar, gravida kvinnor, hästar och insekter, bakterier, växter och mycket mer. Den senaste utvecklingen var introduktionen av LED-enheter och lasrar.
I takt med att fler färger blev tillgängliga som LED-lampor och teknikens effektivitet började förbättras, blev LED-lampor det mest logiska och effektiva valet för ljusterapi, och är branschstandard idag, med en effektivitet som fortfarande förbättras.