Ljusterapi har funnits så länge som växter och djur har funnits på jorden, eftersom vi alla till viss del har nytta av naturligt solljus.
UVB-ljuset från solen interagerar inte bara med kolesterol i huden för att hjälpa till att bilda vitamin D3 (och har därmed en fördel för hela kroppen), utan den röda delen av det synliga ljusspektrumet (600 – 1000 nm) interagerar också med ett viktigt metaboliskt enzym i vår cells mitokondrier, vilket höjer locket på vår energigenererande potential.
Samtida ljusterapi har funnits sedan slutet av 1800-talet, inte långt efter att elektricitet och hembelysning blev en grej, då Färöfödde Niels Ryberg Finsen experimenterade med ljus som behandling för sjukdomar.
Finsen vann senare Nobelpriset i medicin 1903, ett år före sin död, och var mycket framgångsrik i att behandla både smittkoppor, lupus och andra hudåkommor med koncentrerat ljus.
Tidig ljusterapi involverade främst användningen av traditionella glödlampor, och 10 000-tals studier har gjorts på ljus under 1900-talet.Studier sträcker sig från effekter på maskar, eller fåglar, gravida kvinnor, hästar och insekter, bakterier, växter och mycket mer.Den senaste utvecklingen var introduktionen av LED-enheter och lasrar.
När fler färger blev tillgängliga som lysdioder, och effektiviteten i tekniken började förbättras, blev lysdioder det mest logiska och effektiva valet för ljusterapi, och är industristandard idag, med effektiviteten som fortfarande förbättras.
Posttid: 2022-06-06